Min vän Welham

 
Den femte maj fick Welham somna in.
 
Fyra år fick vi tillsammans. För mig var han mer än bara ett djur, han var min tävlingskamrat, min danspartner och min vän. Den hästen gav mig allt jag drömt om - tre svenska mästerskap, massa nationella starter och ett gäng vinster.
 
Men framförallt så gjorde han min lycklig, varje dag. Han var underbart klok, oerhört snäll och hade världens största hjärta. De sista månaderna, innan vi insåg hur skadad han var, lät han mig rida och träna honom utan protester trots att gaffelbandet i ena bakbenet var trasigt på två ställen. Det var liksom sån han var, min Welle, han sa aldrig nej och försökte alltid att göra det man bad honom om. Jag har aldrig mött en sån genomärlig och vänlig häst som Welle, en häst med ett hjärta av guld.
 
Jag hoppas att det finns en plats som Nangijala på riktigt och att Welle nu finns där. På evigt gröna ängar där skadade gaffelband inte existerar. Jag kommer aldrig glömma den hästen. Tack för allt, Welle.
 

2 Kommentarer
Kommentera här

Living that Skåne life

 
Det var länge sedan jag skrev, men i mitt liv har det också hänt en hel del - Jag har flyttat till Skåne! Nu mer bor och jobbar jag på Mosslunda Dressyrstall utanför Kristianstad i Skåne, vad gör man inte för att få träna för Cilla  och Einar flera dagar i veckan?
 
Mamma, Welle och potatislandet! Det är så himla exotiskt för mig att se fält där det odlas massa mat.
 
Man kan nog säga att jag har bytt liv helt och hållet. Från att bo i Stockholm, studera och ha Welle inackorerad så bor jag nu långt ute på landet (närmsta grannen är en kycklingfarm, hahahaha) och jobbar långa dagar i stallet. Idag har jag varit nere i Skåne i exakt två månader och mina valkar i händerna är hårdare än någonsin, men vad gör det när jag trivs väldigt bra med mina kollegor/rumskompisar Julia och Bea?
 
Stallet och ridhuset på Mosslunda

0 Kommentarer
Kommentera här

Vilken Vecka!

Här har det varit tyst ett ganska bra tag. Först var det så mycket med slutspurten i skolan och sedan kom förra veckan som endast kan beskrivas som veckan med stort V.
 
SI3 på Nacka Gymnasium 2016 
 
Sofia och jag
 
På torsdagen tog jag studenten och jag hann vara med på utspringet men missade både flak och slutskiva. För när mina klasskompisar lämnade skolan ovanpå ett lastbilsflak åkte jag med mamma och pappa till stallet - vi skulle till SM!
 
Jag och Welle på fredagen, det var nästan 30 grader varmt men Welle kämpade på utan minsta protest. Foto: Susanna Hellström
 
Och vilket SM det var. Jag har aldrig varit på nationaldagstävlingarna förut, och det var verkligen en superhäftig känsla att rida in på GP banan och se slottet bakom domare C. Jag hade många missar i alla mina ritter och satte inte en vänsterpiruett på hela helgen men lyckades ändå på något sätt knipa sista platsen i finalen för Unga Ryttare. Mitt första år som Young Rider, mitt andra SM någonsin och jag tar mig till final - det var verkligen en wow-känsla.
 
Jag och Welle i finalen för Young Riders. Foto: Meta Halldén
 
I finalen startade jag sist av alla, så jag hade hela dagen på mig att gå runt och vänta och bli nervös, haha. Jag red Sofias gamla YR-kür med Rihanna, Kelly Rowland/David Guetta och Swedish House Mafia och hade missar i både vänsterpiruetten (såklart), samlade skritten, ökade traven, högerslutan och vänsteröppnan. Jag har nog aldrig ridit ett program med så mycket missar, men vi fick iallafall ett par sjuor i högerpiruetten, någon sluta och högeröppnan. I totalen slutade jag på en 14e plats, så just nu är jag 14e bäst i Sverige vilket såklart är superhäftigt.
 
Foto: Meta Halldén
 
Nu har saker och ting återgått till det normala, jag har lite ledigt och Welle har en mycket lugn period med massa promenader och lätt tömkörning i låg form. Vi var hos veterinären i onsdags och kollade igenom honom och han var jättefin. Det känns så himla skönt att veta att han mår bra när man sätter igång och tränar sedan.

1 Kommentarer
Kommentera här