Trettioen Dagar

 
Om exakt en månad tar jag studenten. Vilken jäkla grej. Det är inte många veckor kvar nu, man ser ljuset i slutet av tunneln. Haha.
 
Men samma dag som det är utspring ur Nacka Aula och flakåkning så anländer också alla juniorer, young riders, U25-or och seniorer till Strömsholm för SM. Hade det varit möjligt hade jag självklart varit med på båda sakerna, men nu måste jag välja - SM eller Studenten?
 
Det blir SM. Jag vet att vissa tycker jag är helt tokig som väljer bort once in a lifetime-händelsen att ta studenten för att rida SM som ändå går varje år. Speciellt eftersom jag antagligen inte ens kommer att komma till final. Men ridning är ju det bästa jag vet, och det finns inte en studentfest i världen som kan mäta sig med att rida dressyr.
 

0 Kommentarer
Kommentera här

Je suis Bruxelles/Ik ben Belge

 
Här i Stockholm silar snöflingorna ned utanför fönstret men i Bryssel stiger istället röken upp mot himlen. Röken från tre explosioner.
 
De här attentaten känns på något sätt närmre och mer skrämmande än de i Paris i höstas. Det var länge sedan jag var i Paris och minnena därifrån är inte speciellt klara. Men för bara 16 månader sedan befann jag mig i Bryssel på en av de två studieresor som ingår i min gymnasielinje.
 
Jag och mina klasskompisar gick på gatorna, såg Grand Place, åkte i tunnelbanan och landade på flygplatsen. De bombade platserna som idag cirkulerar på nyhetssajterna är i mitt minne soliga och fredliga. Europas centrum.
 
Det blir kanske inga resor till Bryssel för kommande elever i sam/internationell. För staden som en gång kopplades samman med politik och internationellt sammarbete kommer för en tid framåt istället vara terrorns plats.
 

0 Kommentarer
Kommentera här

Livet är skört

 
Det har varit svårt för mig att blogga den här helgen. Det har hänt allvarliga grejer den här veckan och därför har allt jag försökt skriva kännts så himla ytligt. I fredags fick min vän Susannas häst Dobbie en spark av en annan häst på framridningen i Åstorp. En spark som resulterade i en fraktur på överarmsbenet, det är fortfarande ingen som vet om Dobbie kommer att kunna bli bra igen. Tidigare i veckan fick jag dessutom veta att en person i min närhet har drabbats av en stroke.
 
Livet är skört. En dag kan hela ens tillvaro rasa samman på ett eller annat sätt och sedan blir världen aldrig sig lik igen. Den här helgen har jag varit tacksam över att jag, mina nära och kära samt min häst får vara friska och hela. Jag ska ta vara på varje minut och det hoppas jag att ni också gör.

0 Kommentarer
Kommentera här