Min vän Welham

 
Den femte maj fick Welham somna in.
 
Fyra år fick vi tillsammans. För mig var han mer än bara ett djur, han var min tävlingskamrat, min danspartner och min vän. Den hästen gav mig allt jag drömt om - tre svenska mästerskap, massa nationella starter och ett gäng vinster.
 
Men framförallt så gjorde han min lycklig, varje dag. Han var underbart klok, oerhört snäll och hade världens största hjärta. De sista månaderna, innan vi insåg hur skadad han var, lät han mig rida och träna honom utan protester trots att gaffelbandet i ena bakbenet var trasigt på två ställen. Det var liksom sån han var, min Welle, han sa aldrig nej och försökte alltid att göra det man bad honom om. Jag har aldrig mött en sån genomärlig och vänlig häst som Welle, en häst med ett hjärta av guld.
 
Jag hoppas att det finns en plats som Nangijala på riktigt och att Welle nu finns där. På evigt gröna ängar där skadade gaffelband inte existerar. Jag kommer aldrig glömma den hästen. Tack för allt, Welle.
 

2 Kommentarer


Postat av: eva røgeberg
2017-06-12

Å Emma, det var så fint och sorgligt skrivit av dej😍❤. Kram Eva i Oslo

Postat av: Jaqueline
2017-06-15

❤️❤️❤️




Kom ihåg