Mot Svenska Mästerskapen i Dressyr 2015

 
Nu åker vi! 
 
Jag kommer inte att uppdatera bloggen något under helgen på grund av två anledningar. Den första är att jag lätt tappar fokus och självförtroende om jag läser för mycket om andra och hur det går för dem. Jag vill fokusera helt på mig själv, min egen ridning och känsla och inte bli distraherad.
 
Den andra anledningen är att SM inte bara är årets tävling, det är också en helt fantastisk upplevelse i sig. Att se Grand Prix-ryttarna rida, att heja på sina kompisar och att på kvällarna spendera tid med alla de härliga tjejer jag lärt känna under våren som också är på Equality Line för att tävla eller bara kolla. Så vi ses någon gång på måndag, eller kanske ännu senare. Vad vet jag.
 
Men nu åker vi. Det här ska bli så himla häftigt.
 
"And all the kids they dance, all the kids all night
Until Monday morning feels another life"
- Coldplay, Every Teardrop is a Waterfall (en av låtarna i min kür)

0 Kommentarer
Kommentera här

Om att åka till SM

 
Allt är tvättat, smörjt och prydligt packat. Imorgon börjar resan ned mot Karlstad, Equality Line Arena och de Svenska Mästerskapen. Det känns fortfarande lika overkligt att säga det: Jag ska delta i SM.
 
Om man sammanställer alla kvalresultat så ligger jag i nedre hälften. Det är egentligen inget som stör eller oroar mig. Jag åker till SM för att det är en upplevelse, inte för att bevisa något. Att jag ens är kvalad tycker jag är en mycket stark utveckling - förra året tävlade jag LA och debuterade både MSV C och MSV B. Jag ska inte lägga för mycket press på mig själv när jag rider där på banan med alla andra fantastiska ryttare och fina hästar för det kommer bara ta bort det härliga och roliga från upplevelsen.
 
Vem bryr sig om jag kommer till Consolation? Vem bryr sig om jag kommer sist i hela tävlingen? Då är jag fortfarande en av Sveriges 33 bästa juniorer. Jag har gjort en häftig resa den här våren och då syftar jag inte på att jag har kvalat, blivit placerad och fått rätt trevliga resultat på tävlingsbanorna. Jag syftar på att jag har lärt mig så otroligt mycket på väldigt kort tid och det kan ingen ta ifrån mig. Jag har inte bara lärt mig att rida bättre, utan också att fokusera, lita på mig själv och hantera stress, press och felsteg med logik, lugn och ett hyfsat självförtroende.
 
Den här resan har endast blivit möjlig på grund av de människor jag har i min omgivning. Jennies träning och coachning, mina föräldrars fantastiska stöd och mina härliga stallkompisar som hjälper till med allt. Utan dem hade jag aldrig varit här idag. Men mest av allt tror jag SM blev möjligt tack vare Welle. Fina, fina Welle med ett hjärta av guld som alltid ställer upp. Tack för att ni tror på mig, varje dag.
 
Imorgon åker vi.

2 Kommentarer
Kommentera här

När man egentligen vill vara någon annanstans

Kandaret är inte oljat, betten inte polerade...
 
När det här inlägget publiceras sitter jag i skolan och skriver om det nationella provet i Mattematik 2b. Egentligen skulle jag varit ledig idag. Egentligen skulle jag inte ha en enda sak kvar i skolan. Egentligen skulle jag laddat inför SM nu.
 
Planen för idag var att packa det sista, checka av allting och lägga alla små finishing touches vid utrustningen. Istället är jag fast i fem timmar i skolan och kommer få slita i stallet till mitt i natten. För visst var jag ledig igår, men jag gjorde knappt något i stallet utan skyndade mig hem efter träningen för att sticka näsan i matteboken. Vi åker tidigt imorgon för att undvika köer och jag vill vara utvilad och pigg, inte som en zombie som varit uppe hela natten och fixat in i det sista. 
 
Jag fattar inte hur jag fortfarande kan vara bitter över det här omprovet. Hade jag inte åkt till SM hade jag nog kanske bara varit sur, men nu är det som att skolan sätter käppar i hjulet för det mål jag kämpat mot inom ridningen i över ett halvår. Jäkla skit alltså. När jag kommer hem från skolan ska jag iallfall fylla i underlagsformuläret för speakern på SM. Vad ska man skriva under "Berätta något om din häst"? Att Welle är förtjust i skimmelston? Haha...

0 Kommentarer
Kommentera här