Persistence can change failure into an extraordinary achievement

Uppvärmningsbilder från i lördags, alla blev typ i höger varv för att mamma satt under infravärmen, haha.
 
Igår joggade jag Welle lite lätt på utebanan (underbart att kunna börja rida där nu); djup, rund form, aktiva bakben och elastisk och mjuk häst var målet, det är alltid målet när jag joggar och även när jag rider fram. Welle är en ganska stor och tung häst, mycket kropp och mycket muskler som behöver hållas igång för att han ska kunna gå som bäst. Därför fungerar ett lättare och kortare joggingpass superbra mellan två lite tuffare dressyrträningar.
 
Jag fick ett mail från Welles förra ägare Karin som gav mig lite tips om hur jag skulle få kläm på slutorna - jag skulle ta ett långt spö och peta till ytter bak i slutan. Jag provade det här i både galopp- och travslutorna och det gav riktigt bra resultat (Tack Karin!). Vi är ett steg närmre dedär dansande slutorna Welle kan göra när allt; takt, samling, ställning är on point. Samtidigt försökte jag tänka på vad jag och Sofia jobbat med: tempo, halvhalter och positionen i sadeln.
 
 
Idag var det Jennieträning och jag värmde upp med samma tänk jag hade under gårdagens joggingpass plus petade på bakbenen i slutorna vilket gjorde att Welle kändes rätt så mjuk och väldigt aktiv och trevlig. Träningen gick också bra, på grund av att Welle kommit igenom slutorna så bra så kunde vi jobba vidare på dem plus utveckla galoppen. Där hänger det så mycket på känsla och timing och ibland kan det bara kännas så svårt, men stundtals, när jag får till galoppen är den riktigt, riktigt bra. Självklart hade vi glömt kameran hemma, så har tyvärr ingen film på det.
 
Annars red jag igenom Mästerskapsprogrammet också, och det gick bra. Inget var katastrof, bytena var riktigt bra och även två av fyra slutor. Formen är ju något som är helt avgörande för hur hela programmet blir eftersom att Welle lätt hamnar bakom lod och blir svårpåverkad, men idag lyckades jag hålla en fin form under stora delar av programmet. Slutligen är det lite finlir jag ska tänka på, så som rakare häst i halvvolterna, placeringen av bytena efter galoppökningarna och den svåra galoppfattningen mot väggen efter den andra skrittpiruetten. Men det är sådant som kommer med tid och övning, ju mer jag rider och startar både Lagtävlansprogrammet och Mästerskapsprogrammet, desto mer kommer jag kunna sätta dedär smådetaljerna. Satan, vad jag älskar att rida.
 

0 Kommentarer
Kommentera här

Tomorrow is today's dream

Idag dressyrade jag och Welle, tanken var att vi skulle rida igenom Mästerskapsrogrammet (vilket för övrigt är klurigt!) men det blev inte så på grund av att det var andra som höll på med sitsträning i ridhuset och för att Welle inte riktigt kändes helt hundra på hjälperna. Jag red igenom lite delar ur programmet dock, och det gick sådär, jag var inte alls nöjd.
 
 
Som tur var så var Sofia snäll och hjälpte mig från marken. Halvhalt, lätta av, driv in i handen, absolut inte placera vikten för långt bakåt. Det är så svårt att hitta rätt balans i traven, antingen går Welle mest uppåt i passage eller balanstrav eller så går han för mycket framåt och blir stark ochs svårreglerad. Det är en mycket fin balansgång och det enda som hjälper är att utveckla min teknik. Galoppen däremot var riktigt fin, aktiv, kvick och reglerbar med några av de bästa byten vi någonsin gjort.
 
 
Vi fortsätter helt enkelt träna. I helgen är det Strömsholm och jag startar både Lagtävlan och Mästerskap. Stundtals känns det som att jag är ute på djupt vatten men ibland glimmar jag och Welle till och kan sätta en hel del rörelser. Det handlar mycket om att jag ska komma till ridning men vi har också vissa svagheter - som travslutor. Jag vet att Welle kan göra superfina travslutor men jag får varken till böjningen, takten eller tempot för tillfället, och på slutorna är det dessutom koefficient.
 
Såhär blir de flesta slutorna (speciellt vänster), inte tillräckligt rundad i innersidan och rakbent trav utan takt plus en ryttare som sitter med vikten bakåt istället för rakt över hästen.

0 Kommentarer
Kommentera här

Tandläkarbesök och Den där känslan

Idag åkte jag och mama tidigt till stallet för att packa in Welle i transporten och åka till Täbykliniken för tandläkarbesök, det var ju fem månader sedan vi var där sist, så idag var det dags igen. Welle har lite krånglig mun med ett par hål med lagningar i som med jämna mellanrum måste tittas till plus gombitning på grund av att han har lite korta tandhalsar. På grund av detta åker vi till Täby ungefär var sjätte månad för att en av Sveriges bästa odontologer ska titta på Welle, hon är verkligen supernoggran och det känns tryggt att ha en sådan kompetent veterinär när vi vet att Welle har munproblem.
 
Welle i lådan!
 
Idag upptäcktes också en liten flisa som lossnat från en av tänderna på underkäken, antagligen för att Welle tuggat på något hårt och redan haft en liten spricka där, som tur var hade han inte ont och sprickan påverkade honom inget. Allt som allt tog tandläkarbesöket drygt en och en halv timme och Welle som är sådär måttligt road (alltså inte alls) av allt vad tandläkarbesök heter behövde påfyllnad på lugnandet tre (!) gånger. Han är verkligen expert på att vakna till liv och skaka av sig munstegen, haha.
 
På bilden till vänster insåg han vart vi var, haha ser ni vad missnöjd? 
 
Väl hemma fick Welle gå en dryg halvtimme i skrittmaskinen för att verkligen få igång magen efter lugnandet innan han fick mat. Igår var han förresten så himla fin när jag red. Jag lade all fokus på att jag själv skulle vara lätt i handen och verkligen våga lätta av efter en halvhalt så att det inte blir dragkamp mellan mig och Herr Ångvält och det var stor skillnad redan från början. Welle var kort i kroppen men utan att bli hopdragen i nacken och hamna bakom lod, han var lätt i handen och travade med aktiva bakben och mycket kadens. Det var första gången någonsin jag har fått honom att nästan trava så fint som han gör när Jennie eller Welles förra ägare Karin rider och den känslan Welle ger då är för tusan det härligaste jag vet. Nu ska vi bara få ordning på takten och balansen i slutorna vilket är svårt när han travar så mycket. Även galoppen och skritten var fin men på slutet blev Welle lite för taggad vilket ledde till att han fattade en massa egna beslut vilket betyder seriebyten och ökad trav på varenda raksträcka, man kan ju inte annat än skratta och bara njuta av åkturen, haha.
 
Drömmigt vårväder och Högdalens skrittmaskin.

0 Kommentarer
Kommentera här