Att rida svårklasshäst

 
Idag har jag haft en så himla dålig dag, ingenting har gått smidigt eller bra och jag har bara känt mig så himla nedstämd liksom. Så vad som behövdes för att göra dagen bättre var en rejäl dos av stallterapi. Jag och Welle tog en tur i skogen och bara myste, sedan fixade och packade jag allt inför meetinget på Gripen. Det är något med att ha all utrustning smord och inoljad, alla täcken tvättade och vikta i prydliga högar och sin egen tävlingsgarderob felfri som är så himla rogivande.
 
Efter det var det motionering av Du Maurier som gällde. Welle och Maurier är lite som natt och dag att rida, Welle är slingrig och lite klumpig och Maurier är rakare och mer atletisk. Det ser så lätt ut när Sofia rider honom, men det är fasiken inte lätt! Ni anar inte vilka muskler av stål man måste ha i magen och benen för att kunna sitta stilla på honom. Jag skrattar så mycket åt filmen ovan för man ser verkligen hur jag kastas omkring som hela havet stormar och tappar Maurier mer och mer efter varje byte innan jag tillslut krockar med mamma som filmar, haha.

0 Kommentarer
Kommentera här

Om press och stress

Min favorit
 
Om bara ett par dagar debuterar jag MSV A:1 och Prix St. Georges och det märks. Det är alltid väldigt nervöst för mig att starta ett nytt program och just steget från MSV B till MSV A/PSG känns mycket större än de stegen jag tagit tidigare. Upp till MSV B har jag liksom kunnat glida runt lite på ett bananskal utan full koll och ändå plocka placeringar och få helt okej procent, men det går inte nu och det är lite läskigt.
 
I veckan har jag varit lite utav ett kontrollfreak och dessutom lite stressad. Min uppkörning närmar sig så förutom att lära in två nya program och träna dem så ska jag också plugga körkortsteori. Lägg också på det faktumet att jag inte vill missa att njuta av sommaren. Det är jobbigt när alla mina kompisar som inte håller på med hästar eller fokuserar på att ta körkort är ute och gör roliga grejer och jag sitter i bilen och övar på att backa in i parkeringsrutor liksom...
 
Så den här veckan har inte varit den bästa för Welle och mig, jag har omedvetet stressat inför starterna och tappat det lugn jag brukar ha i ridningen. Pressen att rida igenom programmen felfritt för att känna mig ordentligt förberedd har haft en väldigt negativ effekt på min prestation. Jennie och alla i stallet stöttar dock och intalar mig att släppa på pressen, rida på känsla och inte glömma att ha roligt. Jag önskar att det vore lika lätt som det låter.
 
Jag har dessutom fått äran att rida Sofias fina svårklasshäst Du Maurier när hon är på semester och även om han är svår som satan att sitta på och raka motsatsen mot Welle så har det hjälpt lite att släppa pressen inför helgens starter. När jag rider Maurier kan vi liksom skratta åt att jag hänger med som en vante utan att lyckas samla galoppen.
 
 

0 Kommentarer
Kommentera här

Skogens Guld

 
Det hände en rolig sak när jag skrittade av Welle efter gårdagens dressyrpass och programträning (red igenom min kür och MSV A:1an). Mamma gick med på avskrittningen då hon varit mina ögon på marken och skött musiken under passet och rätt var det var så hittade hon ett knippe med små kantareller i vägkanten. Vi upptäckte snart att det fungerade så bra att kantarellspana från Welles rygg då man såg en bra bit in i skogen från vägen. Det fanns en hel massa kantareller överallt och även om Welle snart tröttnade och jag fick skritta hem så stannade mamma kvar och plockade på sig en liter eller två.
 
Det blir kantarelltoast till lunch idag, jag älskar smörstekta kantareller. Men först: ut i löparspåret!

1 Kommentarer
Kommentera här