Cillaträning-helgen

Kort film från lördagsträningen, sedan dog kameran på grund av kylan...
 
Förra fredagens Cillaträning filmades inte eftersom pappa opererat ögonen och mamma fortfarande var kvar på jobbet när jag hade min träningstid. Welle kändes inte alls med mig i början, han liksom sprang på och kändes mjuk men var helt i sin egna lilla värld utan att reagera speciellt mycket på mina signaler.
 
Så vi backade tillbaka till grunderna och gjorde miljoners tempoväxlingar i galopp tills det började kännas som att vi var mer på samma sida. Grundgaloppen vart då riktigt fin så det kändes kul. Piruetterna var ett stort fokus och även den här gången och vi fick till ett par bra men gjorde även några dåliga.
 
Sedan travade vi och Welle kändes så himla bra. Även här jobbade vi med tempoväxlingar och halvhalter och till och med några övergångar mellan passage och trav. Cilla gick bredvid och höll takten lite med ett spö när vi gjorde tempoväxlingar och Welle visade att det finns lite drag under hovarna även hos honom, haha. Slutligen red vi slutor och kämpade med den svåra vänsterslutan.
 
På lördagen var Welle trött på grund av dunderträningen dagen innan. Men även om han kändes segare så var han mer lyhörd på hjälperna. Vi behövde bara stämma av med ett par tempoväxlingar innan vi kunde gå direkt på pituetterna som idag lades på diagonalen istället för på medellinjen där det är svårare för mig att hitta rakriktning. Welle gjorde fina piruetter direkt, speciellt åt vänster, så vi kunde snabbt gå vidare till huvudfokuset som var travslutor. 
 
Jag har aldrig blivit lärd från grunden hur man gör en sluta, utan har mest gått på känsla och klarat mig hittils (haha, så illa). Så när jag för några veckor sedan lärde mig att man ska driva med inner skänkel och ta halvhalter på ytter tygel och knappt använda ytter skänkel i en sluta så vändes min värld upp och ned litegrann. Det är svårt för mig att ställa om i det nya tankesättet i slutorna så vi red dem i en ganska långsam trav för att jag skulle hinna med att ge rätt hjälper och för att Welle inte skulle trassla in sina ben i varandra och tappa balansen. Våra vänsterslutor ser inte mycket ut för världen just nu, men vi kämpar på. Någon gång ska de gå per automatik och kännas lekande lätta.

0 Kommentarer





Kom ihåg