Bland lammungar och galande tuppar

I söndags åkte jag, mamma och Elin på utflykt till Fjärdhundra. Där bor nämligen våra familjekompisar på en stor gård där allt är sådär idylliskt lantligt.
 
Den stora flocken med brokiga hönor i alla färger och former hälsade oss välkomna.
 
Och en av tupparna galde god morgon.
 
Men det var nog för lammen som vi längtade mest efter att se.
 
Tio dagar gamla, små som katter och alldeles lena i pälsen.
 
Kerstin och det allra minsta lammet som var så liten när den föddes att ingen trodde att den skulle klara sig. Men med massa kärlek överlevde hon ändå. Jag dog gullighetsdöden.
 
Sedan gick vi till den stora lammhagen där de lite äldre lammen var. 37 stycken allt som allt. Trettiosju!
 
Elin hittade lammet med finaste ullet.
 
Det var matdags och väldigt trångt.
 
Och sedan tog vi en fika, pratade lite och njöt av den vackra dagen. Innan vi skulle åka hem igen kom den här tuffa hönan med hela sitt gäng för att säga hejdå. Och det var den härliga söndagen.

1 Kommentarer
Kommentera här

A Game of Inches

Cirka två veckor gammal bild.
 
Tidigare idag var det Jennieträning. Welle kändes lite nonchalant i när jag skrittade fram och gjorde tvära skänkelvikningar i låg form, men jag jobbade med det vilket gjorde att både traven och galoppen var fin från start. Det känns som att vi har höjt oss ytterligare en nivå när det kommer till slutorna, istället för att bara låta Welle ställa lite halvhjärtat och sedan låta honom springa på åt sidan och räta ut sig vilket gör att jag kompenserar genom att hänga tag i innerygeln kan jag nu ta halvhalter och kräva mer böjning samt aktivitet. Knäcker vi den nöten som är slutorna helt blir jag en lycklig tjej.
 
Vidare arbetade vi med takten i galoppen och nyckeln till det är en jämn kontakt i båda tyglarna. Jag släpper gärna omedvetet yttertygeln och kontrollerar allt på innertygeln vilket självklart får Welle att skicka ut ytterbogen och låsa sig i en skev kroppsposition som gör att han inte kan röra igenom kroppen och därför blir allt stötigt och ryckigt. För första gången någonsin kunde Welle och jag göra en diagonal där hörnpasseringen innan var väl förberedd och utnyttjad och själva linjen var rak med jämna, lika stora galoppsprång från början till slut. Det var verkligen på tiden, snart är det dags att börja träna seriöst på seriebyten.
 
I traven arbetade vi med volter (yttertygeln igen) och öppnor och diagonalslutor. Vänsteröppnan är bra, höger lite svårare då Welle gärna petar ut vänster bak och böjer kroppen som ett S. Högerslutan däremot börjar bli riktit stabil medan vänster är lite som den är. När jag växlar mellan diagonalsluta och öppna rakt fram blir den bättre dock, jag får till ett par steg och sedan tappar vi takten igen. I slutet jobbade vi också på uppridningar och Welle  blev lite som ett rusande ånglok, men var ändå duktig. Min häst är fin.
 
Rubriken? Ikoniskt citat från Al Pacino - Any Given Sunday.
"You find out, life's a game of inches. Because in either game the margain for error is so small. I mean, one half a step too late or too early, you don't quite make it. One half a second too slow, too fast, you don't quite catch it. The inches we need are everywhere around us. They're in every break of the game, every minute, every second."

1 Kommentarer
Kommentera här

Lagtävlan & Mästerskap, Högbo

 
Förra helgen var vi hela helgen i Högbo. Jag hade tre starter på tre dagar, två Lagtävlan och ett Mästerskap. På fredagen kändes Welle fin på framridningen, pigg och framåt och jag hittade verkligen min sits i galoppen vilket gjorde att jag kunde hålla en lagom takt och okej grad av samling. Inne på banan så tappade jag lite bjudning i traven vilket ledde till taktmissar i båda travökningarna. Sedan gjorde jag något jag aldrig gjort förut: totalblackoutade. Jag glömde övergången till mellanskritt och fick alltså en felridning. Och den felridningen kunde jag inte släppa förrän efter halva galoppen som för övrigt var bra. Jag har nog aldrig varit så uppgiven när jag ridit ut från banan. Trots detta skrapade vi ihop 63.739% tack vare att en domare hade oss på 68% (!), vilket vi absolut inte förtjänade men jag tackar ändå.
 
 
Dagen efter hade jag laddat om ordentligt och Welle kändes helt okej på framridningen även om jag inte hittade det braiga läget i galoppen. Traven inne på banan var däremot den bästa vi någonsin haft - avslappnad och energirik utan taktmissar i traven. Skritten tappade vi bjudningen i och piruetterna plus enkla bytet blev dåliga och galoppen var dålig jämfört med dagen innan men utan missar. Jag var nöjd, framförallt för att jag lyckats rida utan större missar. Trots detta fick vi bara 63.333% så det kändes ju lite surt att vi till och med fick mindre än fredagens katastrofritt.
 
 
På söndagen var Welle lite trött och allt kändes mer ansträngt och tungt än de tidigare dagarna. Snälla Susanna hjälpte mig på framridningen med halvhalter och detaljer och det är jag så himla tacksam för. Inne på banan var traven bra trots taktmiss i mellantraven eftersom vi vägde upp det i slutorna och den ökade traven, galoppen helt okej med två rätt dugliga skrittpiruetter och en super ökad skritt (8, 8, 7 på den). Galoppen var dock riktigt dålig med ett katastrofbyte där vi hamnade i obalans och Welle sköt ut bogen plus en upptagning från ökad galopp som på grund av obalans blev trav istället (4, 3, 4 på den liksom). Jag var lite besviken efter men blev riktigt förvånad när resultatet landade på 65.225% vilket inte bara räckte till en andraplacering utan också ett SM-kval. Jag hade dessutom en 8a på ryttaren, då blir man så himla glad.
 
Stackars Welle tappade nästan bakskyddet i ärevarvet...
 

0 Kommentarer
Kommentera här